Områden
En sak som slagit mig nu när vi flyttat till ett Svensson område är hur pålitligt allt känns.
Häromdagen ringde det på dörren! Mitt hjärta börjar slå.. Är det någon som ska bryta sig in? En arg granne? Vad vill dem? Försvinn! Tar mysan på armen och går till köksfönstret för att spana ut mot ytterdörren, ser några småttingar. Ahhh okej tänker jag. Jag öppnar. Utanför står det två små pojkar i kanske 8 års ålder som utbrister glatt i kör: heeeeeej, vill du köpa bullar?! Jag blev lite paff, där står dem med fyra stora påsar med vaniljbullar bullar och har ett jätte leende på läpparna. Jag svarar generat nej tack, de svarar okej och trippar bort på gången. Skit också! Vad goda bullarna såg ut! Kunde jag springa efter och fråga om jag kunde få köpa en påse i alla fall? Tog mig i kragen och köpte inga bullar, ska ju inte äta massa sånt. Äh! tänker ni som tar EN bulle, max två och sedan stoppar in dem i frysen. Jag hade ätit upp hela påsen på en kväll så att inte Kim skulle få smaka!
Gick ut med barnvagnen häromdagen nu när jag är friskare. Varje person som vi gick förbi hälsade glatt på oss! När man bor i stan så hälsar man knappt på sin närmsta granne och bevittnar ett slagsmål på gatan eller en alkis som somnat på en bänk. Nu går vi och hälsar glatt på främlingar som bor nån km bort från oss! :)
Var och hälsade på en vän i sthlm. Jag såg hennes grannes brevlåda som saknade namn. Skadad efter en kompis som jobbat på posten så frågar jag, hur får han sin post utan namn på brevlådan? Ja de lägger i posten ändå svarar hon, det står ju namn på våran. Jaha oerhört dumt tyckte jag. Hon svarar mig att det finns anledning till att alla inte har sina namn på brevlådan. Ahaaa svarar jag och tänker att grannen är såklart KRIMINELL! Hon tittar på mig med ett leende och säger, du tror att han är kriminell va? Jaaa svarar jag. Han är känd svarar hon..
Shit vad Eskilstuna har format mig in i konstiga tankar bara av 2 år! Jag misstänker direkt att folk är galningar och verkar totalt glömt bort att det finns vanliga människor också. Nu har jag i alla fall vågat låta barnvagnen stå utanför på altanen (som alla andra 411 grannar) och jag låser inte dörren slaviskt heller.
Tar ett djupt andetag och det känns som att luften är ren. Här känner jag mig fri, i hällby. ;)
