Resa med barn
Har nyss haft en diskussion om att resa med barn. Visst vissa fixar det och semestern går som planerat men i de vanligaste fallen så har man skrikiga och griniga barn med sig. Tycker inte att det är sjysst mot sina egna barn eller andra resenärer. Varför ska man sätta sig själv främst och åka på en semester långt bort med minst 12 timmars resväg? Även om flygresan är kort så tar det tid att åka hemifrån, parkera, checka in, vänta, förseningar, gå på planet, vänta, flyga, kliva av, hitta bagaget, bagaget kom fel, ringa samtal, åka till hotellet och sen komma fram, packa upp och skynda sig till stranden! Jag har gjort allt det där typ 18 gånger eller nåt. Varje gång så skriker en unge på alla ovannämnda tillfällen. De är trötta, uttråkade, hungriga, kissnödiga osv. Efter den gången jag åkte till Thailand i 14 timmar med en unge som skrek konstant och fick morfin 3 gånger så bestämde jag mig för att aldrig resa med små barn. Det upplevdes som barnmisshandel! Föräldrarna var helt förstörda och bävade inför resan hem! Personalen var stressade och försökte hjälpa föräldrarna med de lilla barnet. Alla resenärer var sura och trötta. Barn får ofta ont i öronen på planet och därav så är just den resformen extra utsatt. Då kan man fundera på vad det lilla barnet hade i Thailand att göra? Kunde de inte åkt till något annat ställe? Det finns stränder, sol, bad och restauranger i alla länder i norden och andra länder med kort restid. Så många föräldrar som jag hört säga, vi trodde inte alls att det skulle bli såhär osv. Nej men man kanske skulle tänkt på det innan man hoppar på planet, det går inte att kliva av i luften!
Själv skaffade jag inte barn för att sätta mig själv först. Jag sätter alltid mitt barn i första hand. Om jag åker på en resa så gör jag det där vi alla har roligt. Dessutom så förstår eller minns inte små barn mycket. De lever för stunden och blir lika nöjda av att få sitta med sin spade och hink på det lokala badet i på orten där man bor! Tycker att man kan vänta att göra saker så de har något att se fram emot, uppleva och fantisera om. Man behöver inte göra allt på en gång för då tror jag att man senare i livet inte uppskattar saker lika mycket.
En människa behöver drömmar för att skapa lycka, utan drömmar har vi ingenting att leva för..
Hur långt ska man dra din diskussion, om man inte ska flyga med barn, ska man åka bil, båt, buss eller ska man ens sätta barnet i vagnen?
Jag kan hålla med om att man inte åker utomlands med ett litet barns för att barnet vill det utan det är föräldrarna som vill men resten var faktiskt riktigt fånigt.
Resa med barn är inga som helst problem och då räknar jag in alla färdsätt ovan bara man har sett till att förbereda sej och barnet och insett att det inte går att göra som man gjorde innan man fick barn.
Kul att läsa din blogg råkade bara surfa in här av en slump.
