Godisland
Hua vad jobbigt det är att se på när folk äter godis! Mitt jobb är ju som ett godisland. Folk ärligt talar kastar godis på en. NEEEEJ TACK! Säger jag och duckar, som om godiset var djälvulen!
Vissa tror jag gör detta pga av viktnoja, men sanningen är att jag motiverar mig själv genom att titta på vågen. Varje gång jag går ned ett kilo på vågen så känner jag att jag tar ett steg närmare ett hälsosamt liv, ett liv utan en manisk tanke om att äta, ett liv där jag kan handla utan att det vattnas i munnen på mig när jag går förbi godishyllan och där jag inte lockas köpa skiten pga av de billiga priserna.
Häromdagen på ica maxi så gick jag förbi en korg med godis där de sålde ut för 5kr påsen. 5kr påsen!!! Jag tänkte nästan stanna, köpa ett gäng påsar och tänka att jag skulle kunna spara dem tills att jag kört klart mitt nyårslöfte. Eller inte! Tog mig i kragen och gick snabbt förbi sneglandes mot godisnapparna.
Bjuder på en bild från ikväll. Jag börjar känna mig smal på riktigt! Bara lite bebismage kvar, inte den gulliga varianten utan den som hänger kvar som ett löst flebb som Elin hade sagt! :)
